Om två veckor på måndag börjar jag jobba, det känns rätt ok faktiskt. Men jag kommer att sakna lillskruttan väldigt mycket. Särskilt på onsdagarna då jag jobbar 11 timmar, men det är bara tillfälligt så länge maken är hemma. När hon börjar dagis går jag lite kortare dagar. Mannen har idag gått på sin semester/övertidsledighet/pappaledighet så vi får två veckor hemma tillsammans allihop. Vi får se vad vi hittar på men nån tur till svärföräldrarna blir det väl i all fall.
Andra tanden har hittat fram i underkäken på lillmonstret och hon har lärt sig ett nytt ord: kaka. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det då jag inte tycker att vi äter kakor särskilt ofta. Hon har dock inte kommit så mycket längre i det här med att gå. Det känns fortfarande läskigt och hon sätter sig hellre och kryper än att försöka gå när stödet tar slut.
Det händer lite då och då (läs rätt så ofta) att jag hänger upp mig på grejer jag vill ha. Stackars maken som får lyssna på mitt tjat vareviga dag. Detta ofta till följd av att jag sett nått snyggt på en bild eller en person. Just nu tjatar jag om en jeansväst, snakebitepiercingar och en sådan här
bild härifrån
Och inte klänningen då utan hennes snygga tatuering på halsen. Jag vill ha den nu!!!!!
Ojoj, det går säkert bra att börja jobba ska du se! Känner dock samma inför saknaden! Hänger Anders med på rytmik sen då? :-)
SvaraRaderaJag tyckte klänningen var snygg jag!! Verkar asjobbigt att färga håret! Därför jag slutade!
Ja jag tror att han tänker gå på rytmik i vår. Du har ju en betydligt snyggare färg på håret naturligt än vad jag har.
Radera