Vi åkte in och lämnade Lova hos min äldste bror med familj och i bilen in till stan och på promenaden från parkeringen blev jag helt säker på att vattnet gått. Tack och lov att jag fått blöjor från jobbet som kommit fel annars hade vi väl fått sanera bilen efteråt. Nu hade jag även börjat få värkar.
På förlossningen kollade dom en ctg kurva och om jag var öppen. Eftersom jag hade haft värkar så kort tid var jag helt säker på att bli hemskickad igen, men jag var i alla fall öppen 2-3 cm så vi fick ett rum. Barnmorskan, som borde gått i pension för länge sen, skickade mig i duschen och sen var det bara att vänta. Vi kom in till förlossningen vid halv åtta och vid halv elva när cafeterian öppnade var jag fortfarande så pigg att vi kunde gå dit och äta frukost. Det hann jag inte med innan vi åkte, och gårdagens räksmörgås för halva priset smakade underbart efter att jag petat bort räkorna. Vi gick tillbaka till förlossningens uppehållsrum för att kolla damernas längdstafett. Men typiskt nog fanns ju inte den kanalen så vi gick in i vårt rum och Anders fick hålla koll på resultatet i sin telefon. Själv la jag mig och lyssnade på Westlife i plattan och försökte vila. Inte så lätt när värkarna bara blev kraftigare. Vår barnmorska kom in precis innan hon skulle gå hem för dagen strax innan kl två och jag frågade när man kunde sätta epidural och jag fick en föreläsning om att det var för tidigt då han låg för högt upp fortfarande och hon ville inte sätta nåt dropp för kroppen skulle sköta sig själv och det skulle få ta den tid den behövde.
Vid halv tre kom den nya barnmorskan in och presenterade sig och sa att mina värkar inte var så kraftiga som de önskade och bebisen åkte inte ner så hon ville sätta dropp. Jag hade inte mycket att säga om det utan tyckte att det där vet dom så klart bäst. Jag tror att hon satte dit droppet runt halv tre och det började verkligen verka med en gång. Värkarna blev både kraftigare och tätare och när jag efter en stund frågade efter en epidural så var det så klart för sent. Det kom en läkare och gav mig nån bedövning direkt i vajayayområdet nånstans men den märkte jag inte av ens. Den sista stunden innan lillskrutten kom ut minns jag knappt för då släppte jag inte den där masken med lustgas nån gång tror jag. Kl 16.34 kom han äntligen ut efter att ha suttit fast en stund med halva huvudet ute (ja det gjorde rätt ont) Jag vet inte om det hade med droppet att göra men jag upplevde det som att mina krystvärkar den här gången var både kortare och svagare så det gick inte att ta i lika bra som med Lova så jag upplevde det som att det tog längre tid. Men med tanke på hur drogad jag var av lustgas så kanske man inte ska tro ordagrant på hur jag upplevde det.
Inte så många som fött barn med knallrosa hår kanske.
